Nu planeras här dop. 3 dec e det tänkt. Hade tänkt mig ett enkelt dop med få gäster men det verkar spricka.. Kan ju inte neka någon komma som verkligen vill komma. Det verkar vara stort för så många. för mig är det inte stort alls. Bara massa extra jobb känns det som. Negativ som vanligt! Men visst är det super skoj att så många vill komma på dopet.

 
 
Liten är ju nu lite mer än 8 månader och idag gick han med gåvagnen själv!!! =D så roligt o se! O han kryper runt här med nu. Men han är inte så långt borta. Sladdarna e ju roligast o dra o leka med. O dom sitter ju fast lite var stans så han e inte långt borta...

Mycke aj aj blir det...

Ska på åter träff i Dingle med om vi bara e friska nog. Vi får se. Just nu är vi iaf dunder förkylda!!! =/

Jag tror jag kommit på varför jag är så extra mycke nere just nu.

Visst sömnen har sin orsak till att jag inte har ork.

Den 25 okt -10 fick ja beskedet om att jag bar på acardiac twin. Det är ett år sen allt sattes igång. All oro och ovissheten. Om ja skulle få behålla min sprattel eller vad som skulle hända.

Sen den 25 okt -10 har ja sovit dåligt o inte fått någon större sömn... Det är alltså mer än ett år sen ja sov en hel natt...

Ett år där allt har varit upp o ner i mitt liv... Det är inte bearbetet på långa vägar. Oj.. Det värsta och bästa året av mitt liv...
Fysiskt återställd men inte psykiskt. O imorgon är mitt hjärtebarn 8 månader. Han sitter själv, dricker ur sin mugg, kryper lite. O går när man håller honom i händerna o säger mamamamama.
Han sover inte på nätterna. Men jag älskar honom mer än allt ändå.
Känner mig inte som världens bästa mamma. Blir arg o lätt frustrerad o tålamodet tryter allt som oftast. Jag är livrädd för den dagen då han ska till dagis. O ja ska hitta ett jobb... Ge mig ut i arbetslivet igen efter mer än ett år hemma.