Nu ligger mitt hjärtebarn i ordets riktiga bemärkelse, på IVA o sover gott. Det blev en chock men ändå inte. Jag hade tydligen förberätt mig bättre än ja trodde. Tårar så klart o ont i bröstet. Tungt o andas o bara så jobbigt. MEn ändå kände ja mig samlad att kunna ställa frågor o hålla min son i handen.

Sen insisterade sköterskan på att ja skulle fota honom idag. Med alla slangar... Så det gjorde jag även om det gjorde ont i mig.Tyvärr har jag inte ett enda naken kort på honom, där han är orörd... Det känns inte alls bra... =( Ångrar det nu...

Men allt hade gått bra och alla var mycket nöjda med honom. Narkosläkaren kom förbi o berätta att allt hade gått bra vid sövningen att han slutat skrika o blev bara nyfiken o tittig. Riktigt nöjd innan han fick somna. Kändes bra o höra.
Kirurgen får jag troligen prata med imorgon så ja får höra allt dom sytt ihop. Om det var ett eller två hål plus passagen. Det ville inte narkosläkaren säga då hon inte hade med det o göra..

Vi tog en paous o gick tillbaka till mc donalds huset för o smälta intrycket. Ska tillbaka om en liten stund och hålla han i handen...
Känner mig så frustrerande hjälplös...
Men han har den absoluta bästa omvårdnaden som kan tänkas. Känns väldigt tryggt att han är i de händer han är i. Även om min oro inte stillas..
Men nu är jag helt slut... Blir till o försöka sova tidigt... Så tacksam att Snotis är med mig!
Har ju haft sällskap av Underbara Kicki idag! Tack för att du kom o fördrev tiden med oss!
Även min underbara Far som ja för första gången fick se visa sina känslor öppet idag med tårar. Var o stöttade oss.O så klart min styvmor som tyvärr inte kunde följa med in.

Min mor o syster kom senare o höll oss sällskap o fick tiden o gå,vilket var väldigt skönt! Tack till er underbara för erat stöd idag!

Min

Hade velat ta detta i rätt ordning men det hinns inte med...

Frej ligger nu på operationsbordet... Vi lämnade över han kl 9 i morse o får inget veta förrän nu i em. Sov knappa tre timmar efter ett långt samtal med liten som bubbla o skratta medan mina tårar rann ner för mina kinder...

Han är så full i liv.. Ser ju inte sjuk ut alls...

Jo operationen blev idag då dom valde o göra det med en gång då dom har så fullt upp de närmaste veckorna, dom brukar inte planera in op på söndagar, men de gjorde ett undantags fall för Frej. Vilket e så klart skönt men jobbigt.
Det var så jobbigt o lämna över han skrikandes till sköterskan o bara gå där ifrån.

minst två hål o en passage ska stängas om det går som det är tänkt...

Väntans tider.. lååång väntan... Hoppas bara på posetivt besked.

Men mardröm en är att se han sövd, med bandage på bröstet o allla slangar o apparater.. Har ju sett operationen på tv, sett slangarna på barn o redan då har tårarna runnit.. Men jag trodde aldrig det skulle hända mitt barn...
Jag kan inte förstå.. inte se det framför mig. Hans perfekta lilla kropp full med skit.... JAg har sån ångest o det gör så ont... Det finns inte...
Hur ska jag orka fortsätta vara så stark... Jag förstår inte..

Hur ska ja finnas för honom hela tiden???