Min älskade son!

Det har nu gåt 16 dagar sen Frej kom till världen! Amnings hormoner till max. Mycke tårar för all frustration och oro.

Det har inte varit någon dans på rosor. Lite sömn då han haft så mycke magknip. Men nu får han magdroppar o de verkar hjälpa. Så inte lika mycke sura miner iaf inte senaste dygnet. Vi får se när det kommer tillbaka.

Men han e underbar min älskade son Frej! Så mycke känslor som ja inte hade en aning om att ja kunde få.

Han går dock inte upp i vikt som han ska, det är inte bra. Han e ju undernärd. Han får nu ersättning efter att ja ammat, Ja ska bara amma 30 min o ge han ersättning så han blir mätt o får i sig mer näring. Så ledsamt tycker ja. Vet att det e helt okej. Men jag vill ju kunna ge mitt barn all näring från bröstet. Men jag hoppas han går upp till på måndag.

Annars vet ja inte vad ja gör...

Far o monica har varit på besök med, han såg mycke glad ut när han höll i Frej o iaktog honom. Tyvärr e han ju så tyst om sina känslor. Men han e så glad det syns på hela han! =D

Farfar där imot är det inte lika roligt. Han ramlade igen när Far var här o han nådde inte larmet denna gången heller o låg i några timmar. Inget brutet som tur e. Men hans förstorade hjärta o vatten i lungorna gör det jobbigt för honom o han håller på o tyna bort fort nu. =( Usch.. Det e så tungt o inte kunna vara där hos honom...

Jag hoppas innerligt att jag hinner ner innan han somnar in.

Älskar dig så farfar! Kommer sakna dig så otroligt!

Nu ligger min älskade son o tittar mig i ögonen o han e så vacker!

Vi ska nog snart ta o sova en stund!

  Frej. Född: 110308, Vikt: 2670, Längd: 47.

Ja nu är äntligen Sprattel till världen kommen.

I tisdags var det kontroll och det var en chans att det kanske var dax o sätta fart på saker. Men ingen visste säkert. Dagen innan var ja så nervös så det finns inte. Tisdagen kom o jag kände mig lugn och nästan säker på o få läggas in. Men lämnade BB väskan hemma så Snotis kunde åka hem o fixa det sista om det var fallet.

Alla undersökningar gick bra men visade att Sprettel slutat växa. Så det var dax o lägga in. Jag hade tur att tappen var på gång o mjukna o hade ca 1-2 cm kvar till o försvinna.

Kl. 13.20 la dom i en gel som skulle mjuka upp tappen mera och det kunde ta flera timmar o i värsta fall hände inget. Man brukar inte komma igång alls på gelen. Men det gjorde ja allt.

En timma skulle ja ligga med gelen och CTG kurva o där syntes tydligt att sammandragningarna började komma mer regelbundet o tillomed lite oftare. O ja kände att värken ökade men gjorde inte direkt ont än. Sa till Snotis o åka hem o hämta BB väskan o fixa kattvakt.

Jag gick gick ut på en promenad på sjukan. Tog en vända till resturangen o köpte mig en semla på fettisdagen. Sen vidare till bibloteket o där fann jag en dator o kunde kommunicera med omvärlden. =)

Under vandringen tillbaka började värkarna o kännas betydligt mycke mer speciellt i ryggen o det kändes som ja skulle skita på mig i vissa värkar. Inte alls skönt o sitta på toa under värkarna. Var tillbaka på avdelningen runt 16-17. är var det midda o det var inte alls lätt o äta. O jag kunde inte sitta mer. Stog upp o vaga o gick hela tiden o värkarna var uppe i 1 i minuten runt 18. Strax efter kom Snotis o vi gjorde en ny CTG kurva och läkaren kom o kände att ja nu var öppen 3 cm. O han påpeka att ja hade mycke tur! Så Traska ner till Förlossningen vid 20. Ville inte ligga eller sitta utan hängde över sängen o Snotis massera ryggslutet. Värkarna blev allt starkare o det kändes verkligen som allt tryck skulle göra att ja sket på mig o mina ben ville nästan inte hålla mig uppe längre. Då testa jag lustgasen, men jag andades för fort så jag fick ingen luft alls, så den slängde jag. Sen helt plötsligt fick ja en kryst värk o höll på o spy rätt ut men Snotis hann dra fram en sophink. Vilken panik känsla. Fick ju inte krysta. Så in kom barnmorskan o kolla CTG och att jag bara var 5 cm öppen men elastisk. Så hon tog hål på hinnan på fostersäcken. Jag låg kvar i sängen för mina ben orka inte mer. Två vanliga starka krystvärkar kom sen kom krystvärkarna tillbaka o jag fick super panik. Jag fick ju inte krysta jag var ju inte öppen nog mycke. Men jag kunde inte hålla imot längre, Snotis kalla in barnmorskan o två till. O hon sa till mig o krysta.. Jag trodde hela slidan skulle slitas i tur o jag skrek nått i stil med HERRE GUD SÅ ONT! Dom gav mig lustgasen igen o jag tog några andetag o jag blev alldeles yr o kände inte Krystvärken längre så slängde iväg den igen. Sen var det bara o trycka på o värsta var när huvet skulle genom. o ja skrek o slogs lite o tillslut så forsa han ut o allt var över. Från första krystvärken till han var ute tog kanske 5-10 min. Jag hade spruckit i båda blygläpparna längs med o behövde sys. Fick hormoner i benet för att moderkakan skulle ut. Hon började sätta bedövningar i läpparna, AJ! Sen tryckte hon på magen o ut kom klumpen som var lite större än ja trodde, en rosa liten klump med hinner runt om som varit cystorna, såg den bara snabbt i lampans kant i taket som var som en liten spegel, så ja såg allt som hände där nere. Moderkakan där emot ville inte släppa hur mycke vi än tryckte på magen. Så läkaren kom in som känt på mig på avdelningen, han tryckte lite han med o jag tryckte allt ja hade på min mage, men ville inte släppa så då sa dom att ja var tvungen o operera ut den. Fick lite panik o trodde han skulle snitta för o få ut. Men så var det inte. Skulle sövas så gick in via slidan o tog bort den för hand o sydde några stygn. Väl på op salen träffa ja gänget som skulle ta hand om mig. Trevliga var dom men den enda ja la märke till var Narkosläkaren. Han var mycke trygg och kändes säkert o lämnas i hans händer. Ur med tung pircingen o in med syrgasen. Första gången jag sövdes någonsin. Syrgasen blev ja yr av o sen fick ja nakosmedlet o sen somna ja. Udda känsla. Men när ja väl vakna på uppvaket, kändes det som ja bara drömt en dröm o att det gått så fort. Sen kom Snotis o Sprattel o hälsa på. Kändes så otroligt konstigt. Men lycklig. Yr efter narkosen, men dom skicka ner oss på nästa avdelning. Där fick Sprattel suga lite o ja prata med mor. Klockan var då 1 på natten. Vid två kom en barnmorska in o skulle kolla till mig o då fick ja en känsla av att mina stygn satt fast i blöjan så ja lyfte ut blöjan men det började gör riktigt ont o som om att hela blygläppen skulle spricka o stygnen släppa, kände med handen att det svällde. Jag skrek o det gjorde så ont, panik en att det skulle explodera av smärtan. Barnmorskan såg vad som höll på o hända o kalla in läkaren som varit med hela tiden så han förberedde akut op igen. Så dom sprang iväg med mig igen till op salen. Stackars Snotis fatta inte vad som skedde, fick stanna kvar o ta hand om Sprattel. Väl på op salen skulle ja kravla över till britsen o aj aj.. Det trygga narkosläkaren fick mig o inse att ja var tvungen o slappna av o andas lugnt. Då ja var igång med värsta andningen. Den var ytlig o snabb. Det var inte lätt men det fick. Somna in o vakna på uppvaket igen, änn mer yr o trött. De hade gett mig blod o ja blev förvånad. O massa annan vätska o ja slumra till o från klockan var runt 5 på morgonen nu o ja var helt väck. Men intill mig låg en dam med dimens o hon skrek o klaga o ja hade svårt o komma till ro. Hon somna någa gånger o då sov ja med gott men det vara inte länge. Vid 11 på förmiddan o efter massa blodprover o tre påsar blod senare fick ja äntligen åka till avdelningen o mina pojkar! Läkaren berättade att jag fick en Hematom i blygläppen. Mycke ovanligt. Det innebär att ett kapilär brister i hinnorna o det fylls med blod o min fylldes med 8 dl blod, stor som en apelsin. Det e ovanligt med Hematomer o speciellt i blygläppen även om det var lätt o åtgärda där. De sitter annars längre in i slidan. Men min var värre o smärtsammare. Så klart sattsar ja på den ovanliga biten. Så Snotis hade haft Sprattel hos sig hela natten o inte kunnat sova. Plus att de gett han ersättning två gånger innan ja kom ner. Så amningen blev det ju genast problem med, då han blir så frustrerad när inte mjölken kom o han hade svårt o suga sig mätt. Så fick fortsätta o mätta med ersättning. Väldigt frustrerande. Så hela onsdagen låg ja i sängen o försökte amma o komma på att ja var mamma. O Snotis kom på att Frej var rätt namn för vår lille Sprattel. Nätterna var långa då han inte ville amma riktigt, men barnmorskorna var goa allihopa o ja fick massa tips. Fredagen skulle blodprovet tas så vi åkte hem på fredagen efter ammningskursen. Fick hyrt en pump o massa tips. Så nu håller vi på o försöker komma på hur allt funkar med det lilla livet vi fått till skänks.

Frustrerande o mycke tårar blir det. När man inte vet hur allt funkar.

Älskar honom otroligt och känner mig lycklig!

Japp v.37+4 och nu e jag inlagd. Och fann en dator i bibloteket, då det inte existerar något trådlöst på hela sjukan verkar det somidag. =(

De har gett mig gel för att mjuka upp tappen och ge mig mer sammandragningar och värk, och det har det lyckats göra iaf.

Så om jag mjukar upp tillräckligt inom kort så sätter dom igång mig! =D Så det e första allternativet just nu och det känns riktigt bra.

Jag börjar ana vad jag gett mig in på nu när ja fått värkar. Mycke i ryggen och den konstiga mensvärken som sträcker sig upp över magen i sammandragningarna. Än kan jag inte säga att dom gör ont även om det värker. Och musklerna känns "trötta" svårt o beskriva värken men vet att detta bara är början och ska bli tio gånger värre så bara o slappna av o andas med... Mycke intressant och spännande mer än nervöst nu. Det som är nervöst är, kommer allt få flyta på och ja få föda på riktigt nu och ingen panik snitt sen för att Sprattel inte behagar o komma ut eller för att Sprattel kommer tycka det e för påfrestande.

Men som sagt.. inom kort finns Sprattel med oss och ja känner mig konstigt nog ganska lugn.. Just nu. iaf.. =P

Fortsättning följer...

Så nervös, det e ju helt sjukt...

Imorgon är jag i v.37+4 och det är tisdag. Det är domens dag...

Det kan tillomed bli så att det e akut imorgon för att det är på tok för lite vetten och de lägger in mig o antingen sätter igång eller snittar. Jag kanske blir mamma imorgon.. Det känns konstigt. Svårt o förstå och skrämande.

Snotis följer med mig imorgon ifall de vill lägga in mig redan imorgon o han vill ju med ha all info om vad som händer. Så skönt att ha han med, två extra öron o en hand o hålla i.

Såg idag på förlossningskleniken imorse. Då var det en mamma som hade samma problem som vi har. Fast hennes parasit tvilling hade endel organ och ingen som brytt sig att göra nått åt problemet. O parasit tvillingen var mycket missbildad. Så de gjorde kejsarsnitt i v.26 och var tvugna o ge barnet nytt blod för den var så liten o dåligt med näring. Den överlevde och blev frisk med 10 månader på sjukhus.

Jag är så tacksam att jag bor i Sverige och våran sjukvård!

Att Sprattel är så kontrollerad. Kan dock bara hoppas att det inte finns några bestående meen. Men det vet vi ju när Sprattel kommit till världen.

Hoppas på o få sova något inatt iaf.

Fick talat med min far innan han ger sig ut på sjön igen för o jobba.

Uppdatera honom om att han snart ska bli morfar o han är så glad för detta faktum även om han har svårt o visa det. Det hörs o syns att han oroar sig o e nyfiken. =)

Vi kom dock in på min älskade farfar som inte e så fräsch längre. =(

Jag kan bara hoppas han orkar o hålla ut tills han fått se nästa geniration komma till världen.

Farfar var in på röntken förra veckan o har fått vätska i lungorna och hjärtat var lite förstorat. Han har mycke vätska i kroppen nu förtiden och det känns så tungt o se honom tyna bort så här. Önska jag fanns där hos honom in i det sista. Det gör ont vid tanken att det inte är långt kvar för honom nu. Vill bara att han ska få se sitt barnbarnsbarn innan han försvinner. Gör så ont... suck...

Farmor ligger ju på hem sen många år tillbaka och hon var oxå dålig här men repat sig hyfsat..

Mormor hon e ganska kry även om hon med är gamal nu.

Fy vad jobbigt det e o se dom tyna bort...

Snart Tisdag o domen! Känns konstigt...

Vet inte hur ja ska känna riktigt. Drömde inatt att ja födde en son Frej. Hur ja gjorde det var konstigt. Allt kändes bara konstigt. Men den drömmen försvann o ersattes av andra sjuka drömmar.

Så min kropp håller väl på o ställa in sig o mitt undermedvetna börjar kanske förstå. Men jag har svårt o förstå. Att inom någon vecka så finns Sprattel i armarna ist för o böka i min mage som ja tycker så mycke om att Sprattel gör. Det e för stort för att förstå.

O Muskur vill inte rikgigt äta sin medicin men Sissi har trixat med han så han fått i sig den ändå vad det verkar så det e ju skönt det. Får så dåligt samvete när ja inte e där var dag. Tycker att mina dagar bara flyger iväg just nu, på inget vettigt alls. Jag vet inte änns vad ja gör eller tänker.

Har sådan tur att jag har Sissi just nu, är så oerhört tacksam!!!

Men nu e ja pank o får leva på Snotis igen. Känns så fel...

Vill inget hellre än o ha pengar så det räcker iaf hela månaden. Det existerar inte längre..

Usch...

Jaja.. nu ska ja klä på mig o åka till Stallet i det fina vädret iaf o få lite energi från min älskade pälsboll!

Då har ja gjort ännu en vända till karlstad o UL. Var svårt o mäta fosetvatten mängden, bara massa navelsträng. Men det var nere på 60 idag o det e inte bra. Det sjunker. O det produceras inget nytt. Belastningen ligger på samma nivå som innan. CTG- kurvan var där emot snabb o såg bra ut. Så på tisdag kommer domen. Då ska jag göra en storleks koll på Sprattel och kolla vatten mängden o belastningen. Sen ska jag in o kolla hur min livmoderstapp ser ut om den e mogen, då får jag troligen bli igångsatt. E den där emot omogen o hård blir det snitt... Det fruktade snittet. =(

Så håller tummarna att Sprattel vill ut i helgen så ja slipper allt det här krångliga. Men med min tur så misstänker ja det värsta...

Så inom kort är Sprattel till världen kommen.

Så nervös o spänd... Fy...

Imorgon ska ja till MVC o göra sista kollen då misstänker ja..

Nu blir det snart sängen. Ont i huvet o helt färdig...

Nä jag orkar verkligen inte mera... Mår verkligen skit idag!

Muskurs bronkit kostar mig skjortan... Medicinen kosta idag 1500 kr min mor sponsra med 1000 kr. Men vetrinär räkningen e inte betald än. Blir väl o plusa på iaf 800 till där. Så ska ja hitta foder han äter för o få i sig medicinen.

Jag e verkligen bankrött... O min älskade sambo trivs verkligen inte med o sponsra till mitt levene och hans. Han vill att ja ska tillföra mer o det vill ja med. Men jag har inge jobb... Jag tjänar inga pengar.. Jag kommer inte tillföra en enda krona tills ja fått ett jobb.. när ja ammat klart.

O ska Muskur kosta mig ca 2000 extra var vinter. Hoppas ja verkligen ja finner ett jobb o det snart.. Har liksom inte råd, med häst och barn...

O häst ska vara min frid, mitt lycko piller...

Jag till o med verkade hans hovar i söndags för jag har inte råd o ta ut hovslagaren.

Jag tror Sprattel känner min stress... Efter vurpan i lördags då det verkligen satte fart på sprattel o var som tokig i magen hela dagen. I söndags o igår har det varit så lugnt så. Lite lätta bökningar. CTG igår visade på att hjärtfrekvensen toppade uppe på 175 o det har det inte gjort innan. O ökad belastning på navelsträngen så ja e snart på nivå 2. o för lite fostervatten. Har legat på 90 o nu var nere på 70 o 80 e gränsen...

Så extra koll på Sprattel på Torsdag igen..

Jag går verkligen sönder... Hur ska ja kunna ta hand om Sprattel när ja inte änns kan ta hand om det ja redan har...

Jag känner mig så otillräcklig..

Lite med vind hade inte varit fel....